Sommarens önskelista

Samtidigt som diverse landslagssamlingar drar igång, och de olika förbundskaptenerna förbereder sina manskap inför ytterligare en folkfest i fotbollens tecken, gnuggar också diverse sportchefer runt om i Europa händerna och söker febrilt efter underskattade landslagsmän på väg att slå igenom. För DIF:s del handlar det nog om mer modesta värvningsförhoppningar, men även om vi inte får loss nästa generations Cristiano Ronaldo (eller ens hans kusin) kan man väl ändå få hoppas lite? Efter vårens prövningar känns det som att man som djurgårdare gjort sig förtjänt av att få drömma lite, och att hoppas på hjälp från högre makter...


Så vad behövs? Ja, det är tyvärr samma gamla visa. Det saknas en 10:a och en 9:a. Känns det igen? För just en kreativ mittfältare och en stark forward med känsla för målet, ja - det är vad DIF saknat sedan Adde Johansson och Søren Larsen fanns i laget; och Adde var ändå inte helt optimal i rollen. De efterföljande säsongerna har vi fått se allehanda experiment, och just nu heter nummer 10 Enrico och nummer 9 Jones Kusi-Asare. Sug på den. De tröjnummer som i den berömda gamla Ajax-inspirerade manualen är så centrala bärs idag av en ojämn brasse utan såväl omdöme som högerfot, samt en sprattelgubbe som oftare snubblar på sina egna fötter än får iväg ett skott på mål. Det gör ont att konstatera, men i nuläget är vi oerhört lång väg ifrån de lag som fullständigt dominerade svensk fotboll på det tidiga 2000-talet.

Utöver en striker och en fältherre centralt på mittfältet lär det behövas åtminstone en ytterback. Om Davids lämnar är det uppenbart, men även om sydafrikanen blir kvar (vilket känns osannolikt) känns det inte direkt bra att ha Johansson och Ceesay så nära startelvan - åtminstone inte när det vankas mer kvalificerat motstånd. Med tanke på Tauers och Davids förkärlek för kort är det för övrigt inte svårt att få spela en fem-sex matcher på en säsong trots att man bara är tilltänkt som reserv...

Vad som behövs härutöver beror helt på hur mycket ledningen väljer att rensa i de befintliga leden, samt hur utvecklingen fortskrider med skadefenomen som Aki och Jonson, samt hur Sjölunds mystiska magvirus utvecklar sig. Men en striker, en offensiv central mittfältare samt en ytterback, ja - det känns som ett absolut minimum för att truppen ska kännas hyggligt slagkraftig inför hösten. Exakt hur slagkraftig, ja - det beror nog på var Bosse & Co lägger ribban. I nuläget känns det som att klubben skulle må bra av en rejäl åderlåtning...

Räfst och reduktion

Efter ytterligare ett sportsligt debacle - den här gången en ny cupsorti på Strömvallen i Gefle - kommer EM-uppehållet som någonting synnerligen välkommet. Nu har DIF-ledningen sommaren på sig för att:

A.) reda ut vilken spelidé man egentligen ska ha
B.) reda ut vilken resultatmässig ambition man ska ha
C.) reda ut vilka spelare som bör ingå i en trupp som motsvarar denna ambition
D.) realisera dessa tre faktorer i praktiken

Upp till bevis Super-Bo med flera. Behövs det nytt folk i ledningen? Det visar sig nog när vi summerar hur man har förvaltat sommaren uppe i klocktornet och ute på Kaknäs...

Terror on Elm Street

Det blev - som väntat - en tråkig tillställning på Fredriksskans, åtminstone sett med DIF-ögon. Som väntat kunde den skadeskjutna elva som Siggi & Pålle skrapade ihop inte rå på ett stabilt spelande hemmalag, och Cesar Santins lekstuga med Kebba Ceesay resulterade i två tidiga mål i baken. Tidigt i andra halvlek kom det definitiva dråpslaget då domare Strömbergsson visade prov på sällsynt dålig fingertoppskänsla då han gav Rajalakso rött kort direkt efter en hård satsning på boll. Gult hade räckt gott och väl, och utvisningen underströk hur ojämn domarnivån i allsvenskan ofta är. Det solklara hands-kortet på Henrik Rydström passerade dock obeivrat, liksom en rad tröjdragningar från hemmalaget. Det finns dock inte mycket att säga om matchen och utgången som sådan och KFF rullade in tre bollar ytterligare mot ett håglöst och decimerat bortalag. Summa summarum: rätt lag vann, och DIF har mycket att ta tag i under sommaren, inte minst på den front som faller på Bosse Anderssons bord, d v s nyförvärv...