Upp som en sol...

Det var med vind i seglen och en positiv trend som DIF åkte till Kalmar och Fredrikskans för säsongens första riktiga bortamatch. Resan hem känns nog dubbelt så lång - både för spelare och tillresta fans. Frågan är vad som hände... För det var ett återfall i gamla synder det blev frågan om. Om man vill dra paralleller till BP-matchen eller till förra säsongen är helt valfritt, men en sak är säker; det var inte det spel man bjöd på mot HeIF eller ens mot HBK man tog med sig på bortaresan. Istället var det ett ganska håglöst lag som kom till spel. Både Mattias Jonsson, Lance Davids och Enrico hade varit osäkra till spel, och hur mycket deras ev skavanker spelade in kan man förstås bara spekulera i; men i slutändan var det ett helt lag - och inte bara ett par enskilda spelare - som underpresterade.

Tauer bjöd på en ganska så dålig insats där han slarvade en hel del i passningsspelet - inte minst precis före paus då KFF kanske borde ha tagit ledningen efter en två mot en-situation som uppkom pga av en tysk indianpassning. Concha verkade stabil, men kryddade sedan med att förorsaka KFF:s straff på ett ganska osmidigt sätt. Arneng var ofta stressad och felvänd; samma problem som uppkom gång efter gång mot BP. Davids var ovanligt osynlig och oföretagsam. Jonson var bra utan att vara "Magic Jonson" och Jones jobbade och slet, men utan att få till det riktigt i slutändan. Den enda spelare som var ett glädjeämne i eländet och som förtjänade VG för sin insats var alles vår favorit-gambier; Pa Dembo Touray. Här har vi en spelare som har utvecklats kontinuerligt från säsong till säsong och nu äntligen verkar vara mogen rollen som pålitlig förstekeeper. Fysiken har hela tiden funnits där, men nu verkar även omdömet och timingen i höjdspelet ha kommit ikapp. Hey-hey...

Om man lämnar spelarna så får man säga att Siggi tyvärr visade viss tveksamhet i sina aktioner från bänken. I vårt första byte väljer man att plocka av Davids när Sjölund ska komma in som en injektion i andra halvlek. I efterhand blir det förrödande, eftersom redan varnade Komac drar på sig ytterligare en ganska onödig varning och därmed får lämna planen i förtid. OK om Komac hade hållit högre klass; då hade man kunnat köpa prioriteringen på ett annat vis. Nu är det dock inte så. Davids är en klart mer företagsam spelare, och Komac var varnad. Den enda rimliga förklaringen till att inte byta ut slovenen är då om Lance hade känning av sina skada. Efter utvisningen och 1-0 verkar Siggi sedan anse att loppet är kört. För om man verkligen vill göra mål, varför då byta ut förra säsongens två bästa målskyttar (Jonson / Jones) och ersätta med killar som inte gjort mer än varsitt mål i DIF-tröjan hittills. Man undrar ju...

Bild: vg.no

Inga konstigheter

På torsdagskvällen gick DIF in i svenska cupen. Knappa två timmar senare steg som väntat Norrby IF ut. Samma Norrby som givit oss hårdföre DIF-legenden Vito Knezevic. Några större rubriker än så verkar dock inte gärdsgårdsgänget från div 1 södra förmå generera, utan det blev en ganska lätt seger för ett hyfsat reservbetonat DIF. Målen prickades in av nyförvärvet Dahlberg och mittbacken Ottesen, som för dagen tagit över Kuivastos plats i mittlåset.

En järnkamin! (del 2)

Mattias Jonson. Vad ska man säga om karlen? Många ifrågasatte det kloka i att slänga upp närmare 13 miljoner kronor för en 31-årig bronck utan nämnvärd teknisk begåvning då han signades från Norwich 2005. Idag finns det inga frågetecken längre. Vilken spelare, vilken man - vilken järnkamin! Mot Helsingborg visade han återigen att han är i en hysterisk form och en spelare med sådan moral och kämpaglöd kan baske mig få fart på vilka trötta haltehjon som helst. "Magic Jonson" visade vägen och i slutändan blev det bokstavligen frågan om en smärre våldtäkt...



Det var dock inte bara Jonson som visade klass mot HeIF. Davids, Enrico, Komac, Arneng; mittfältet var dominant. Till en början var man visserligen rejält utmanövrerade av taggade skåningar, men vilken vändning det blev. Idag kan man bara luta sig tillbaka, njuta och se fram emot KFF borta. Tänk vad skönt det är att vara djurgårdare...

If it ain't broken...

Några timmar kvar nu till DIF - HeIF på härliga Stadion och det är dags för en indikation. Var det BP-fiaskot eller HBK-succén som slog an tonen för hur säsongen 2007 ska se ut? Visst, det är alldeles för tidigt att dra slutsatser om säsongen efter omgång tre, men visst blir resultatet mot tilltänkta guldkandidaten Helsingborg någon form av kvitto, såväl för ledning som supportrar.

Daniel Sjölund är fortsatt borta från spel pga problem med en häl. Därmed lär startelvan från HBK-matchen få förnyat förtroende, även om Dahlberg säkert stärkte sina aktier genom sitt mål senast. If it ain't broken, don't fix it.

Bägge lagen har höga förväntningar på matchen och siktar på tre poäng. Det kan förväntas borga för en hård fight med många målchanser, något som jag inte är alldeles övertygad om är en bra sak. I sådana fall blir det oerhört viktigt att firma Mackan/Toni - som inte direkt övertygade mot HBK - kommer tillbaka och gör en bra match, särskilt vad gäller att hålla åldermannen från Högaborg i schack. En annan viktig ingrediens är mittfältsspelet, där Davids och Enrico måste tillföra energi framåt och sätta press på HeIF:s defensiv, samtidigt som Arneng, och i viss utsträckning även Komac, måste kliva in resolut i närkamperna och vinna så många bollar det går. Ytterst blir inställningen säkert en avgörande fråga, och vi får hoppas att härliga Djurgår'n hunnit ladda om sedan i måndags...

Mäktiga gnaget...

Succé förra året. Succé under försäsongen. Entré hybris, spekulationer om inte bara SM-guld, utan om att etablera sig i Europa på lång sikt etc. Det verkar som att Superettanfiaskot helt är bortglömt, och nu tror de flesta solnaiter att AIK är Sveriges bästa lag och somliga verkar redan ha bokat upp Lennart Johanssons pokal. Varför då, kan man fråga sig.

För ärligt talat, vad har man för klasspelare? När man tittar närmare på truppen är det i grund och botten superettanlirare efter superettanlirare. Även när det gäller "stjärnor" som Wilton och prestigevärvningen Stephenson är de allsvenska matcher de har under bältet lätträknade. Som jag ser det har man en spelare som bör räknas till de bästa i allsvenskan på sin position, och det är burväktaren Örlund. Då ska man ändå komma ihåg att målvakterna i allsvenskan överlag håller en sorgligt tunn kaliber. Möjligen kan högerbacken Jonsson få vara med på ett hörn om han fortsätter som förra året. Men nu är han visst skadad... Allt är fortsättningsvis tydligen glömt och förlåtet vad gäller strulputten och pajasen "Dulle". Sen när är han en klasslirare enligt någon annan källa än duleejohnson.com? Rubarth? Hulsker? Tamandi? Klass rakt igenom, absolut...

En svala gör ingen sommar, och en bra allsvensk säsong gör inget sm-guld; det kan säkert de gulsvarta bli varse i år. Norling verkar för all del vara en duktig taktiker, men det är svårt att pressa vatten ur en sten, oavsett hur starka nypor man har. Så, mäktiga Gnaget, varför inte komma ned på jorden, sänka förväntningarna och köpa att tre oförtjänta poäng borta mot blåvitt och kravaller bland barnfamiljer kanske blir en av säsongens höjdpunkter när den ska summeras om sisådär sex månader? Då kanske vi kan slippa gallerskak och brandsläckare på Råttis i år. "The higher they climb, the harder they fall", och tänk vad fort en del glömmer...

Bild: Aftonbladet

En järnkamin!

Mattias Jonson - vilken kille. Om han var anonym i BP-matchen så var han ju raka motsatsen, milt uttryckt, i hemmapremiären. Han kämpade, slet, sparkade både bollar och motståndare och var inblandad i varje situation värd namnet. Jonson spelade även fram (hmm, nåja) till bägge målen och gjorde ett själv som de flesta på Stadion nog ansåg borde godkännas, men som vinkades bort för offside (såhär i efterhand sannolikt korrekt gjort). Brunkarkungen Jonson är verkligen järnkaminen personifierad - keep up the good work!

Hedersomnämnanden bör även sändas till Davids och Enrico, som bägge två gjorde pigga insatser. Sydafrikanen visade klass redan i höstas, men Enrico har höjt sig ett par nivåer vad gäller passningsspel och spelförståelse, och det har nu gjort honom till en given kugge på DIF:s mittfält anno 2007. En som däremot inte är det är Komac, som tack vare (på grund av?) Sjölunds skada återigen matchades i en offensiv mittfältsroll; och återigen visade att det inte är i detta spel hans styrkor ligger. Slovenen strulade ofta till det med sin svaga bolltouch och gör sig nog bäst på bänken, varifrån han sen kan komma in i lägen då vi behöver säkra bakåt. Bland blårändernas mer tveksamma spelare återfanns även mittbacksparet Kuivasto/Johannesson, som bevisligen inte ens klarar av att rulla lite säkert i backlinjen. Träbensmännen i mittlåset är inte heller särskilt snabba. Detta kan tyvärr bli en rejäl Akilleshäl mot lag av högre kvalitet rent offensivt än HBK höll ikväll.

Godkända betyg ska delas ut till ytterbackarna (som följde med bra offensivt), Jones (som slet på bra i första men som mattades betänkligt i andra) samt Arneng (som såg klart mer bekväm ut idag än mot BP och som slapp hantera alltför många kompispassningar från backlinjen i stressade lägen). Även Dembo agerade på ett godkänt vis, även om han inte tvingades ingripa på allvar mer än två gånger; en lyckad boxning på hörna, och ett skott mot stolproten efter en HBK-omställning då DIF:s försvar hamnade på mellanhand.

På det hela taget kunde man dock njuta på solsidan i takt med att de sista trevande strålarna letade sig in på Röda Borgen, och när mörkret väl föll var årets första trepoängare i hamn. Nu håller vi tummarna för att varken Arneng eller Davids (som bägge byttes ut med skadekänningar) blir borta någon längre period, och att vi kan ladda om inför Helsingborg på lördag... Låt oss även hoppas att fler blåränder sluter upp till den matchen, och att vi kan få en bättre publiksiffra än de modesta 10 747 som löste biljett mot HBK.

Premiär - på mer än ett sätt

Idag är det dags för årets första tävlingsmatch. Ja, kanske inte egentligen - men om vi bortser från matchen vi inte nämner. Idag väntar besök på Stadion i form av HBK, och det är inte vilken match som helst. Det allsvenska hemmapremiären är alltid speciell, och även om det inte väntas bli fullsatt så kan man räkna med en stämning utöver det vanliga. Både spelare och publik är taggade - något som inte lär påverkas negativt av debaclet i premiären på Råttis. När det ligger vår i luften och vankas hemmapremiär passar även Sektion Sol på att lansera sig själv som ny blogg; en premiär lagom till premiären alltså.

Truppen då? I nuläget är skadeproblemen få, men redan då truppen presenterades igår (söndag) dök en ovälkommen faktor upp. Sjölund missar måndagens match pga problem med en häl. "Daja" får annars anses rätt given i startelvan och hörde knappast till de spelare som man var mest besviken på efter premiären. Till dem hörde dock Komac, som såg klart vilsen ut i sin offensiva roll. Klart tveksam till om slovenens egenskaper kommer till bra användning där. Jag var redan efter BP-matchen övertygad om att det därför skulle bli en ändring på mittfältet till hemmapremiären; nu får jag alltså, helt ofrivilligt, öka på detta till två förväntade förändringar.

Hur ska då mittfältet komponeras? Det finns ju ett antal lösningar, men i mitt tycke är det två som framstår som mer attraktiva:
1.) Enrico går in centralt, Batan tar Dajas plats till vänster
2.) Jonson flyttar ned på mittfältet, Davids flyttar över till vänsterkanten, Enrico går in centralt och Dahlberg får vara kvar i startelvan tillsammans med en taggad Jones.

Om Jonson blir kvar i anfallet lyder förhandstipset även att Dahlberg bänkas till förmån för enträget arbetande Jones; i s f ställer vi upp med ett anfallspar som tillsammans producerade 12 mål den gångna säsongen. Bra eller dåligt? Det är i a f de bästa målskyttar vi har sett till förra året...

Nerverna är annars på helspänn inför premiären, och tyvärr är det mer rädslan att misslyckas än förväntningarna om succé som slagit klorna i mig. Gör vi ett bra resultat idag är premiärfiaskot som bortblåst. En gång, ingen gång, så att säga - och det är som bekant väldigt otacksamt att premiärspela mot en taggad nykomling. Bjuder Siggi & Co. däremot på ett nytt bottennapp idag är det en fingervisning om en säsong som kan gå rätt ner i rännstenen. Helt klart dags att visa ambition och kämpaglöd nu grabbar (men inte för mycket Mattias "rött kort direkt" Jonson)... Publiken kräver en seger idag. Jag hoppas att vi har ett spel som räcker för att motsvara förväntningarna.