Succé förra året. Succé under försäsongen. Entré hybris, spekulationer om inte bara SM-guld, utan om att etablera sig i Europa på lång sikt etc. Det verkar som att Superettanfiaskot helt är bortglömt, och nu tror de flesta solnaiter att AIK är Sveriges bästa lag och somliga verkar redan ha bokat upp Lennart Johanssons pokal. Varför då, kan man fråga sig.
För ärligt talat, vad har man för klasspelare? När man tittar närmare på truppen är det i grund och botten superettanlirare efter superettanlirare. Även när det gäller "stjärnor" som Wilton och prestigevärvningen Stephenson är de allsvenska matcher de har under bältet lätträknade. Som jag ser det har man en spelare som bör räknas till de bästa i allsvenskan på sin position, och det är burväktaren Örlund. Då ska man ändå komma ihåg att målvakterna i allsvenskan överlag håller en sorgligt tunn kaliber. Möjligen kan högerbacken Jonsson få vara med på ett hörn om han fortsätter som förra året. Men nu är han visst skadad... Allt är fortsättningsvis tydligen glömt och förlåtet vad gäller strulputten och pajasen "Dulle". Sen när är han en klasslirare enligt någon annan källa än duleejohnson.com? Rubarth? Hulsker? Tamandi? Klass rakt igenom, absolut...
En svala gör ingen sommar, och en bra allsvensk säsong gör inget sm-guld; det kan säkert de gulsvarta bli varse i år. Norling verkar för all del vara en duktig taktiker, men det är svårt att pressa vatten ur en sten, oavsett hur starka nypor man har. Så, mäktiga Gnaget, varför inte komma ned på jorden, sänka förväntningarna och köpa att tre oförtjänta poäng borta mot blåvitt och kravaller bland barnfamiljer kanske blir en av säsongens höjdpunkter när den ska summeras om sisådär sex månader? Då kanske vi kan slippa gallerskak och brandsläckare på Råttis i år. "The higher they climb, the harder they fall", och tänk vad fort en del glömmer...
Bild: Aftonbladet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar