onsdag 12 september 2007

Sagan om kejsarens nya kläder


Efter ett långt sommaruppehåll är det åter dags att ta tag i bloggförfattandet. Vad satte då den sten i rullning? Jo, det ska jag tala om. Idag gick nämligen Sverige in i fotbolls-VM... tydligen. Vi talar så klart inte om samma underhållande och omtyckta sport här som den som spelas av Ronaldinho, Totti, Ibrahimovic och grabbarna. Nej, vi pratar om någonting helt annat, men - om man ska tro sportjournalisterna - minst lika skyddsvärt, speciellt och vackert: damfotboll.

Ibland hör man upprörda röster höjas så fort kritik riktas mot den bristande kvalitet som damfotbollen bjuder på. Ibland får man t o m höra så banala argument som "... men tjejer måste ju också få spela!". Ja. Naturligtvis. Men i direktsänd tv? Skulle inte tro det. Varför ska det daltas så med denna miserabla, patetiskt dåliga idrott? TV 4 (som har sändningsrättigheterna) slår naturligtvis knut på sig själva i sina försök att haussa eventet, och har som vanligt dyngspridarna Aftonbladet och Expressen i tätt släptåg. En sak måste jag dock fråga mig. Sedan när är det någon mänsklig rättighet att få figurera i tv iförd ett fotbollsställ? Många verkar helt ha glömt varför man tittar från början. Fotboll är ju ytterst en form av underhållning och ingenting annat. Vad som gör dessa återkommande mästerskap i damfotboll så patetiska är den totala avsaknaden av just underhållningsvärde i kombination med all mediahausse, och då produkten inte är underhållande för fem öre blir det bara pinsamt... och det blir definitivt inte bättre av att man köttar in ett par glada golden retrievers à la Ola Wenström som jagar sin egen svans och samtidigt förtjust skriker ut sin glädje över hur vackra kejsarens nya kläder är...

- Jösses, titta här Pontus, vilken fin krossboll - och vilket skott!
- Ja Ola, det där påminner mig om min tid i Leicester... då fick jag ibland på en och annan pärla som den där.
- Ja, det är väl inte för inte som man brukar prata om Therese Sjögran som damlandslagets Zlatan?! Wow! Härligt!

Och jo, visst hade damfotbollen kunnat vara bättre om man fått samma ekonomiska resurser som herrarna. Men hade det varit någon dramatisk skillnad? Knappast. Det är här inte heller fråga om någon manschauvenism; det finns helt enkelt ett flertal grundläggande fysiologiska faktorer som gör att damfotbollen aldrig kommer att komma i närheten av herrfotbollen, rent tekniskt. Skott, inlägg och nickar kommer aldrig att vara lika hårt pressade, närkamperna kommer aldrig att vara lika hårda, löpningarna kommer aldrig att vara lika snabba... I realiteten skulle svenska damlandslaget kanske kunna spela i division fyra eller möjligen tre om man drar en parallell till herrfotbollen; och då ska man ändå komma ihåg att herrallsvenskan ofta kritiseras för att underhållningsvärdet är lågt jämfört med många utländska ligor. Med tanke på hur lång tid det tog innan man fick in herrallsvenskan i rutan vore det inte mer än rätt att man började i rätt ände även vad gäller damfotbollen och lät den existera utanför tv-sändningarna tills den visat sig förtjänt av bevakningen, istället för att - som nu - satsa på renodlad könskvotering. Det funkar inte i allmänhet, och i synnerhet inte i underhållningsvärlden.

När årets VM-spektakel är över kommer TV 4 säkerligen - sin vana trogen - att presentera "glädjande siffror" om rekordnoteringar vad gäller tv-tittare etc. "38,4 miljoner svenskar såg Sverige spela!", hej och hå. Vad beslutsfattarna på TV 4 inte låtsas begripa är dock att samma människor förmodligen med samma entusiasm hade bänkat sig i tv-soffan om det gått att se Sverige spela final i VM i undervattensrugby för enbenta med förståndshandikap. Så länge det finns en blå-gul tröja att heja på och en chans på någon form av medalj, pokal eller diplom så klappar nämligen de svenska hjärtana hårt och snabbt. Väl tillbaka i den bittra vardagen så är det ändå inte mer än 200 personer som är på plats på en "toppmatch" i damallsvenskan. I slutändan hoppas jag därför innerligt att även de mest inbitna blågultfantasterna snart inser att kejsaren egentligen är naken...

4 kommentarer:

Flyguy sa...

Håller med dig i mångt och mycket och jag tittar inte själv på detta nya "fenomen". Däremot ställer jag mig alltid frågan till folk som är så otroligt anti: Varför tittar ni? Finns det inte fler kanaler/tidningar och media i övrigt för att det skulle räcka till Ali Baba och hans 40 rövare dagligen, under dubbla livstider?

Bara en liten undran. Låter som att det är extremt jobbigt att flippa på fjärrkontrollen. Ha det!

Solsidan sa...

Poängen är främst att det är så hycklande att man i media ska sitta och hetsa upp sig över något så otroligt dåligt; samt att en mycket stor del av det fotbollsrelaterade material som skrivs i svensk media just nu handlar om damfotboll, istället för att man skriver om sånt som faktiskt har ett riktigt nyhetsvärde.

Och vad gäller tv-sändningar i allmänhet så finns det många ligor som inte visas på tv, men som håller extremt mycket högre klass än dam-vm, rent underhållningsmässigt. För att damfotbollen skulle ha en plats i rutan rent underhållningsmässigt skulle man behöva sända svenska div 2 åtministone, eller t ex engelska championship eller Serie B.

Men ytterst är det så klart främst en principfråga; klart det går bra att slå av tvn och undvika sportbevakningen i tidningarna under en period...

Unknown sa...

Det finns förmodligen inte en endaste manlig sportjournalist som inte håller med dig. Skillnaden är bara den att du får uttrycka åsikten, medan det vore journalistiskt självmord att kritisera damfotbollen i tex. fyran eller aftonbladet. Man FÅR helt enkelt inte tycka illa om damfotboll, och det gör mig bara ännu mer beslutsam i mitt hat gentemot den. (vi talar givetvis om den TV-sända medie-damfotbollen, inte den självklara rätt kvinnor har att sparka på en boll på sin fritid).

Det ironiska i allt detta är, att många av de som blir mest upprörda när man kritiserar damfotboll är sådana som aldrig någonsin själva skulle se en fotbollsmatch på TV.
De försöker alltså kräva att vi fotbollsintresserade ska fördela vårt intresse 50-50 av rättviseskäl!

felixnorin sa...

Svenska damlandslaget skulle inte ha en chans i varken division 3 eller 4, det är nästan helt omöjligt att jämföra eftersom det är sån enorm skillnad.