Två klara, hur många kvar?

Patrik Haginge blev DIF:s första, men förhoppningsvis inte sista, nyförvärv under sommaren 2008. Örebroaren har gjort en fin säsong såhär långt och uppvaktades även av KFF samt danska intressenter, men valde alltså blårandigt. Nu uppger även vissa källor att GAIS:s defensive mittfältare Prince Ikpe Ekong är på väg att bli en järnkamin - en övergång som ska kosta ca 2 miljoner kronor. Samtidigt har, en smula överraskande, Sölvi Ottesen försvunnit för spel i danska ligan och både Quirino och Jones uppges vara på väg bort. Vi tar en snabbtitt på de olika övergångarna, och vad de potentiellt sett innebär för spelartruppen.

Värvningen av Haginge känns stabil. Både Per Johansson och Kebba Ceesay har haft problem i de matcher de har fått chansen den här säsongen, och många hade nog hoppats på en lite högre nivå från de bägge lovande ungtupparna. Samtidigt har Tauer överraskat positivt och Davids varit stabil på högerkanten - även om dessa bägge herrar har en viss förkärlek för varningar. Bägge dessa herrar har också omgärdats av transferrykten, och även om de i Tauers fall känns rätt långsökta så vore det allt annat än en skräll om Davids - som ju som bekant sitter på ett utgående kontrakt - lämnade i sommar. Dessutom ser DIF-ledningen fortfarande Davids främst som en mittfältare, och även om han gjort en solid insats som försvarare har det känts som en nödlösning. Köpet av en ny ytterback är därför mycket logiskt. Från DIF-håll har det dock understrukits att Haginge inte är en ersättare för Davids och att man, för det fall att sydafrikanen försvinner, sannolikt kommer att söka ytterligare en kantspringare. Värt att notera är att Haginge även spelat en hel del mittback tidigare i karriären, vilket kan vara användbart efter Sölvis flytt då varken Johanesson eller Kuivasto är direkt purunga.

Ekong-affären har ännu inte bekräftats från DIF-håll, men om den går igenom måste även denna ses som ett logiskt steg. Aki Riihilathi har visat sig vara en pådrivare av rang sedan han kom till klubben, men har också visat upp en skadebenägenhet som mer och mer pekar mot fotbollsinvaliditet. När finländaren inte går att lita på och reservlösningen Ottesen går till Danmark är det logiskt att DIF köper en ny mittfältare som klarar av balansrollen fullt ut. Alternativ som Komac, Martin Andersson och Sjölund (som tyvärr är en bit från en comeback) finns fortfarande, men sannolikt så söker ledningen en spelare med såväl mer renodlat defensivt kunnande som en klok och enkel spelstil, och på den fronten lämnar åtminstone Komac och Andersson en del att önska.

Två logiska köp som känns genomtänkta alltså, och Sjölund på väg tillbaka. Det är positivt. Samtidigt verkar vi vara på väg att tappa två anfallare, och den tidigare måltavlan Oremo har skrivit på för MFF. Ännu finns det alltså en del hål att stoppa i under silly season. Behovet av en stark nia som kan producera mål i anfallet fanns redan innan det började ryktas om att såväl Jones som Quirino är på väg bort. Faktum är att ingen av dem levererat hittills i år, och i Jones fall känns det som att man sållar bort en spelare som inte visar spets, samtidigt som man i Quirinos fall försöker få tillbaka lite pengar på en annars misslyckad investering. Förutsatt att dessa två herrar lämnar har vi i princip bara två alternativ i anfallet och det är Dahlberg - som imponerat hittills och som klart utvecklats en del - samt Jonson - som haft det trögt och som drabbats av skada, men är på väg tillbaka. Det är ingen speciellt långsökt gissning att en djupledslöpande forward med känsla för målet står högt upp på önskelistan, men frågan är om vi inte kan behöva två rent av. Visst kan vi slänga upp nödlösningar som Rajalakso eller Sjölund i anfallet, men nödlösningar leder sällan till sportsliga resultat, så det vill man förhoppningsvis undvika.

Någonstans går man som supporter fortfarande och väntar på den där stora bomben som åter ska placera DIF på den svenska fotbollskartan. Det var länge sen man öppnade plånboken och spände musklerna på allvar, och det märks att DIF inte längre är lika populärt att flytta till som spelare. För ett par säsonger sedan var man klubben som alla lovande spelare ville till; nu är det bara att erkänna att man seglats ikapp och förbi av lag som Elfsborg, KFF, MFF, HEIF och - hemskt att erkänna - AIK och t o m Blåvitt. Anledningarna till att landa ett eller två kvalificerade nyförvärv är alltså många, och visst fortsätter man att hoppas. Bröderna Farnerud är fortfarande ryktenas män, och tänk vilka nyförvärv det skulle kunna vara... Haginge och Ekong i all ära, men visst kommer det väl en riktigt tung värvning i sommar också - eller?